mögg mögg mögg

En ny vän till samlingen, denna mugg är lila, röd, grön och blå. Galet fulsnygg. Inköpt på Erikshjälpen under Noliamässan. Älskar muggar som kommer med härliga minnen.

En kärleksförklaring

Alla vet ju att det är så kallade alla hjärtans dag. Med det följer överdådiga kärleksförklaringar och omvärderande av sitt egna känsloliv. Jag står inte utanför och tänker härmed öppet förklara min kärlek till en så gammal och trogen vän som någon.

Vi har oftast varit on, men visst har det varit nått off ibland. Men ej varaktigt och alltid fyllt med ånger. Vi är så tätt samansnärjda att inget kan komma emellan oss och det har jag aldrig kunnat säga om någon annan. Det har aldrig funnits en vackrare symbios.

Visst bråkar vi på varandra ibland och visst blir det heta diskussioner, men allt sammantaget är vi jävligt in synk. Jag har fått så mycket ut av detta förhållande och hoppas att jag också har kunnat givit en del tillbaka. Sida vid sida har vi båda utvecklats och vuxit och gjort fantastiska saker tillsammans.

Ingen är som du, mitt livs stora kärlek.
Ung Vänster, när vi två blir en!!

Den underbara sidan av TaxFree

Whats this little guys name!?

När jag packade upp min Linas matkasse och hittade den här insåg jag att en liten "tävling" är på sin plats. Det jag undrar är om någon kan tala om för mig vad den här lilla krabaten heter? Inte för och efternamn, utan vad är det för sorts... grej?

Först att kommentera med rätt svar vinner en fika. Oooh, nice huh?

Gogogo!

För hon vet

Det är skulden och skammen som är det värsta.

Den bitande, gnagande, förtärande skulden och skammen. Som orcherna som förtär fangorn forrest i Sagan om ringen. Bränner sig in i självaste själen.

Som tjej blir du sällan kvitt den, det du kräver av dig själv är perfektion i alla lägen. Om det knakar i rötterna på förhållandet så känner du personlig skuld och ansvar att hitta fast mark igen. Vi ska va snygga och coola och ta adelsles lagom mycket plats på fest. Inte prata över musiken hela tiden men inte sitta som en mus i hörnet heller, för då är du tråkig och får inte komma på nästa fest. Du ska ha flashiga skor med kil-klack men får skylla dig själv som har dom på dig när du halkar fram på vägen till krogen.

Det är sjukt krävande att hela tiden prestera bra, vara snygg och cool och samtidigt våga ta plats. Skammen bränner i halsen när man misslyckas med att vara lagom. Och man gör sig ännu lite mindre.

Också i världens bästa ungdomsförbund lägger sig skulden som ett orosmåln. Ibland tror jag att jag ska gå under av skuld känslor när jag natten innan ett möte sitter med handlingarna och känner att inte ett enda ord går in i mitt huvud men jag fortsätter läsa enda. För jag har inte hunnit innan, det är klubben, det är distriktet, det är jobbet, det är kompisarna, det är röd press. Vi bär allt ansvar för hela organisationen på våra två axlar och om du inte tycker något smart och konstruktivt om varenda detalj så kan hela förbundet braka ihop. Inte sant, men det är så det känns.

Men när skulden bränner som värst tar jag upp telefonen och ringen en av mina systrar. Då lättar trycket och jag kan andas lite friare. För hon vet. Hon känner skammen också, och säger att det inte är vårt fel. Och jag vet. Att hon har rätt. Så tragiskt att det kan vara en sån sak som ångest förenar oss.

Men det är också det bästa som finns i världen. Systerskap.

The hole trip sounds kinda ruff

Gjorde en väldigt improviserad frukost som jag är väldigt imponerad över själv. När man är borta varje helg så har man inte alltid så mastigt förråd av frukost, men detta var ju fantastiskt trevligt. 

Lite som när vi kom på pansarvagnar i krigstider, när det kniper så kommer det bara.

Live long and prosper!

#GenerationOtrygg

 Generatin otrygg - Coachad till depression

Vi är många idag som är unga och som inte har jobb, eller som har ett jobb där du känner dig mer som en slit och släng vara än något annat. Vi sätts i olika åtgärder på arbetsförmedlingen som varken ger oss jobb eller tro på oss själva. Vi ska vara tacksamma om vi får lön eller om vi får en jobb-coach som frågar "vad vill du bli när du blir stor?". 

Varför? Därför att någon tjänar på att det är så.

Jag hälsade på en kompis i en Norrländsk stad. Hon blev kickad från sitt vikariejobb i januari och är numera inskriven hos arbetsförmedlingen. hennes handläggare sa, nu ska du till miroi på heltidssyselsättning. Det är bara att tacka och ta emot för gör man inte det så kan dom dra in på det lilla bidraget på 3000 kr man lever på per månad (var i samma situation själv för bara ett år sen, och i hela två år innan det). Så hon snörade på sig skorna och gick dit och hoppades på det bästa. 

På hennes fjärde dagen på Miroi följer jag med efter lunch för att se vad dom gör där. Vid det här laget har det lilla hopp som deltagarna hade första dagen helt sugits ur dom. Alla sitter som zombies och stirrar på de nakna väggarna eller bland papperna i pärmarna dom fick första dagen. Det är människor i alla åldrar och stuk, men majoriteten unga och majoriteten kvinnor, som sitter på rader vid bänkar som i ett klassrum. Någon handledare eller coach syns inte till, och vissa deltagare säger uppgivet till rummet i stort "vad ska vi göra egentligen?" "Hur ska det här hjälpa mig?". Inget svar, ingen vet, alla skakar på huvudet och timmarna kryper förbi. Vissa spelar hänga gubbe på baksidan av ett skrivblock och andra scrollar uttråkat aftonbladets hemsida. 

I sex veckor ska dom vara heltidssysselsatta med att inte göra nått, utan att få någon riktig vägledning eller hjälp. Men när du hannar på Miroi räknas du inte längre som arbetslös och regeringens siffra på unga arbetslösa kan sjunka en aning. Välkommen till zombieland, depressionen ligger i luften. 

Den designerade jobb-coachen dyker upp och kollar ventilationen långt efter lunch och går igen. Deltagarna tittar på varandra och sedan ner i sina anteckningar igen. Han dyker upp igen en halvtimma senare, ropar upp ett namn men får inget svar, så han går igen. Vi kan se han stå i "all-rummet" utanför med en kopp kaffe och pratar med en kollega. Klockan kvart  15.45 dyker han upp igen och säger att han gått igenom hälften av de personliga intervjuerna och att det kommer bli mer strukturerat i morgon. Han har inte ens insett att jag inte ska vara där, och jag har lust att ställa mig upp och säga att det kommer krävas sjukt mycket strukturering för att väga upp de har dödtimmarna i zombieland.

Vi som är unga idag får krypa på knäna för att behålla våra jobb eller behålla vårat lilla aktivitetsstöd samtidigt som Anders Borg säger att vi har det för bra. Man får ofta höra att vi är möjligheternas generation och att vi kan göra vad vi vill, bli vad vi vill och resa vart vi vill. Dom vill gärna få oss att tro det, hålla missnöjet nere så att företagsägarna och regeringen kan skutta arm i arm längs solstekta stränder på vår bekostnad. De rika bli rikare och vi får betala för det. 

Arbetslöshet är inte av naturen givet, det är på grund av en lyckat borgarpolitik. Desto lättare det är att anställa på osäkra anställningar, desto lättare är det att hålla lönerna nere och krav på rättigheter på arbetsplatsen borta. Regeringen driver inte en politik för full sysselsättning, de driver en zombieland politik som försätter oss i rollen som den döda massan. 

Det är nästan så man föredrar en splatter, nu är det nog. Ta från de rika och ge till oss unga!

Har du också historier om hur det är att vara ung och arbetslös, slit och släng vara eller utan bostad. Dela med dig på twitter under taggen #generationotrygg. Surfa även in på denna hemsida om du vill läsa mer.

Tack min "norrländska vän" för att du inspirerar mig att fightas vidare!