Har flera dagar i sträck varit bohemisk, tittar på sitcomes som black books och gjort mina egna smycken i lera. Det är lite som att gå i gymnasiet igen och peppa inför nästa utgång. Även fast det nu är mer rekreation och stressrelease än pepp. För det sker mellan att skicka viktiga mail, läsa viktiga handlingar, bläddra i viktiga tidningar och göra viktiga anteckningar i min kalender. Jag önskar att jag var mycket mindre viktig.
Men vissa saker bara blir och man kommer alltid gå runt och klia sig i huvudet och undra hur tusan gick det här till. typ som,
Hur fick jag detta gräsliga blåmärke på knät?
Hur blev Per Ström så bitter?
och hur kom jag hit egentligen?
Man får nöja sig med att sitta med några klumpar cenitlera och sätta sin färglära i praktiken. Som Navid skulle säga; Frågan mig aldrig vart jag kommer ifrån, frågan mig vart jag är.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar